Simple things.
Kände mig som en zombie imorse.
Vaknade upp med en täpp näsa och en ilande hals. Efter en promenad med Skarelito och Loppan runt Hertsö Kullar har det gått över. Antigen är det en förkyldning som är på G eller så är det pågrund av allt damm i mitt rum. Ska dammtorka imorgon och hoppas att min "låtsas-förkyldning" försvinner med dammet.
Nu sitter jag och lyssnar på mitt prozac - Paolo Nutini. Jag förstår inte hur han gör det - men allt han skapar blir genialiskt. Som att han kan trolla. Gillar att hans texter handlar om olika saker han har varit med om. Verkar som att han har samma livsmotto som mig och Bea - Gör ingenting och var lycklig:
So I'll cherish the simple things
The easy took for granted things
Like going round my Mum's house for my tea
And argue with my sister,
Only God knows how I missed her
it's the simple things that mean the most to me
Gillar det. Gillar att det inte är någon lönnfet gubbe runt 45 år gammal som sitter i ett grådaskigt kontor i USA och skriver ihop hans musik. Gillar att han förmodligen sitter hemma, dricker en flaska med öl eller ett glas med rödtjut och skriver det själv. Gillart. Men nog om Paolo Nutini. Ska leta bilder till boken ett tag till nu. Det bästa tidsfördrivet.
Imorgon blir det boksnack med Bea igen.
Tisdagar och torsdagar är bokdagarna för oss nu. Jag gillar det också. Dom har snabbt blivit mina 2 favoritdagar i veckan nu. Önskar att jag kunde berätta för alla om vad boken handlar om. Önskar att jag kunde dra in er i den världen vi har skapat och att ni kan känna det vi känner. Jag tror inte det finns någon bättre känsla än att ha skapat någonting. 
2010-03-10 @ 20:17:06
