Ordning och reda.
Sitter med musiken till boken och redigerar bilderna i MZ-mappen.
Jag har hittat väldigt fina bilder på våran Cahir - Bea kommer få en hjärtattack imorgon när hon kommer hit. Annars? Bilderna blir mycket bra. Håller på att ändra färgen på olika karaktärers ögonfärg; så att det blir som det ska. Ska ändra kontrasterna på bilderna också så att det blir jämnare färg. Jag tycker inte om det när det ser slarvigt ut bland bilder i mappar. Jag är pedantisk när det kommer till det. Sedan ska jag ordna upp bland alla texter vi redan har. Ska även försöka att komma på lite olika saker; vad det är jag kan inte berätta. Men vill bara ha allt i ordning tills imorgon.
Jag har hittat väldigt fina bilder på våran Cahir - Bea kommer få en hjärtattack imorgon när hon kommer hit. Annars? Bilderna blir mycket bra. Håller på att ändra färgen på olika karaktärers ögonfärg; så att det blir som det ska. Ska ändra kontrasterna på bilderna också så att det blir jämnare färg. Jag tycker inte om det när det ser slarvigt ut bland bilder i mappar. Jag är pedantisk när det kommer till det. Sedan ska jag ordna upp bland alla texter vi redan har. Ska även försöka att komma på lite olika saker; vad det är jag kan inte berätta. Men vill bara ha allt i ordning tills imorgon.
Vi måste ta tag i boken nu. På riktigt.
Vi har inte pratat bok på mycket länge nu. Sitter och fantiserar ihop olika scener just nu och kollar igenom mappen där vi har samlat alla bilder, texter, osv. Känner att jag saknar boken. Det känns som att den "världen" ligger alldeles för långt borta just nu. Förut låg den mycket nära - hela tiden. Som att man kunde sträcka ut handen och röra lätt vid den. Men nu är det bara diffust. Som att man måste kisa för att se ordentligt.
Vad som har stoppat oss vet jag inte - vet bara att det är alldeles för lång mellan dom få gångerna vi bestämmer oss för att prata om den. Vilket är jobbigt. Jag vill att den här boken ska bli färdig. Jag vill att den ska säljas. Jag vill att människor ska ta del av den. Om den blir en best-seller skiter jag i. Om det finns 20 okända personer som älskar den är jag nöjd. Jag begär inget mer än det faktiskt. Jag vill helt enketl bara hålla i den och känna att jag, för första gången i mitt liv, har lyckats att skapa någonting stort! (Sedan att skriva en best-seller 2010 kan ju bli lite avancerat eftersom det enda som säljer just nu är sexiga vampyrer, romantiska komedier och.... vampyrer, ja.)
Sitter och lyssnar på Sultana av Corner Stones Cues. Jag är bra på att leva in mig i scenerna vi har till boken. Jag ser psyk ut när jag gör det. Sitter med uppspärrade ögon och kollar in i datorskärmen. Jag kan ju dock inte berätta vad jag tänker på. Det kommer ju senare. Den dagen denna blogg blir kvar. Men hon som ska fixa våran blogg verkar ha gått upp i rök - så jag har ingen aning om när det blir.
Äh, vad jag ville komma fram till, var att jag saknar våran bok så mycket att det gör ont.
Tack för mig.
Vad som har stoppat oss vet jag inte - vet bara att det är alldeles för lång mellan dom få gångerna vi bestämmer oss för att prata om den. Vilket är jobbigt. Jag vill att den här boken ska bli färdig. Jag vill att den ska säljas. Jag vill att människor ska ta del av den. Om den blir en best-seller skiter jag i. Om det finns 20 okända personer som älskar den är jag nöjd. Jag begär inget mer än det faktiskt. Jag vill helt enketl bara hålla i den och känna att jag, för första gången i mitt liv, har lyckats att skapa någonting stort! (Sedan att skriva en best-seller 2010 kan ju bli lite avancerat eftersom det enda som säljer just nu är sexiga vampyrer, romantiska komedier och.... vampyrer, ja.)
Sitter och lyssnar på Sultana av Corner Stones Cues. Jag är bra på att leva in mig i scenerna vi har till boken. Jag ser psyk ut när jag gör det. Sitter med uppspärrade ögon och kollar in i datorskärmen. Jag kan ju dock inte berätta vad jag tänker på. Det kommer ju senare. Den dagen denna blogg blir kvar. Men hon som ska fixa våran blogg verkar ha gått upp i rök - så jag har ingen aning om när det blir.
Äh, vad jag ville komma fram till, var att jag saknar våran bok så mycket att det gör ont.
Tack för mig.
