Framtiden.
Jag är nervös.
14:00 imorgon kommer jag ha möte med olika personer; om gymnasiet. Jag kommer sitta och prata med okända människor i en webcam som hackar och byter färg hela tiden. Ja, det kommer ju bli intressant att se hur det går till. Men jag får väl försöka flika in att den är trasig och att den ska bytas ut. Annars kanske dom tror att jag är en psykedelisk människa som gillar att äta LSD som lördagsgodis.
Så imorgon börjar det. Imorgon ska jag träffa min mentor och sedan börjar min framtida skolgång. Samhällsvetenskap. Jag är nervös och ivrig. Ska bli underbart att plugga på riktigt igen och fylla huvudet med information. Ni vet, jag är ju en nörd, jag blir dammig i hjärnan om jag inte läser en bok på en hel vecka. Jag behöver onödig information och texter om jag ska fungera normalt.
Sedan vet jag inte hur allting blir. 4 kurser hos Nätbildarna och Samhällsvetenskap. Jag kommer klara det: jag är säker på det. Jag kommer vara mycket less stundtals, men det är bara att bita ihop och fortsätta. Om jag ska ta mig någonstans i livet kan man inte sitta och jobba halvhjärtat. Nej, det är dags att rycka upp sig nu. Jag har ju så mycket jag ska hinna göra med mitt liv.
Jag undrar hur det blir om Tåwe får jobbet i Winchester eller Southampton. Jag undrar hur det blir om kvinnan skriver tillbaka och berättar att hon har blivit anställd. Jag undrar hur det blir om svenska ambassaden skriver tillbaka till mig och berättar hur jag ska göra för att kunna stanna i England i ett år. Det skulle vara underbart att lämna Sverige och bosätta sig i England för ett år (eller mer - man ska aldrig säga aldrig). Wow, man skulle ju komma hem med så mycket erfarenheter och livslust. Man kanske aldrig mer vill komma tillbaka. Man kanske till och med kommer hem, stannar i ett par månder och inser att man inte hör hemma i denna stad längre - så man flyttar tillbaka och ser aldrig tillbaka.
Äh, jag har ingen aning hur framtiden ter sig. Jag har ingen aning. Men det är mycket jag skulle vilja göra iallafall, med mitt liv, och jag hoppas att jag får chanser att göra dom sakerna. För den här staden är liten och den har inte mycket att erbjuda. Jag känner en hatkärlek mot Luleå. Men världen är alldeles för rund för att sitta i ett hörn och sura. Jag har aldrig förstått (och kommer aldrig att göra det, förlåt om någon tar illa upp nu) hur vissa människor inte vill resa någonstans. Hur dom endast vill stanna här när det finns en hel värld utanför! Hur dom kan nöja sig med att endast stanna inom Luleås fyra väggar när resten av världen ligger öppen och väntar på dom.
Sedan vill jag inte höra att jag "drömmer alldeles för mycket" och "gör för lite". Ja, jag drömmer - your point is? Jag har fantasi för femtio personer och jag gillar att drömma. Jag gillar att tänka ihop scenarion om hur man reser till olika ställen och gör olika saker med sitt liv. Kanske för att jag känner mig instängd i den här lilla staden. Som att Luleå inte riktigt räcker till. Men vad ska jag göra? Jag är 18 år och har ingen inkomst. Jag kan inte göra sakerna som jag vill nu. Men dom drömmarna som ligger mig närmast om hjärtat kommer alltid finnas där och en vacker dag kommer dom förhoppningsvis bli sanna. Att drömma mycket visar endast att du lever.
Jag är vaken och medveten; men ibland är det skönt att stänga av och fantisera och planera om saker man skulle kunna göra. Det är inte bara jag som gör det. Jag vet inte hur många planer jag, Tåwe och Bea har tillsammans. Roliga och bra drömmar. Som kanske inträffar en vacker dag; man vet aldrig. Hur som helst är det konstigt att störa sig på att folk har drömmar. Det påminner mig om diktatur.
Nu blev det off topic.
Men allt jag vill säga var är att jag är inte speciellt rädd för framtiden längre; jag är ivrig.
2010-02-01 @ 01:05:31
