Så nu.. nu blickar vi framåt tycker jag.
Kollade nyss i min kalender på mobilen.
Jag hade skrivit in "Söka jobb" till idag. Jag började fnissa när jag fick påminnelsen. Hur stensäkra vissa drömmar kan vara men hur allting kan ändras på ett par månader. Men nu kommer ju inte det hända, eftersom B kan inte leva utan hennes katter. Jag förstår henne. Så nu raderar jag den påminnelsen och går vidare. Lyssnar på The Cave med Mumford and the Sons och tar mig en snus. Vi måste sluta stressa om framtiden nu.
Ja, jag är harmonisk idag. Jag sitter bara och ler lite dumt för mig själv. Tänker på all drama och tragedi som cirkulerar runt oss hela tiden. Det kommer begravas en vacker dag. Tills dess ska jag fortsätta att skratta åt det. Varje 18 årings liv i en liten stad är ju som en dålig såpopera med drama, tårar och knivar i ryggen. Jag har dragit ut mina och glömt bort såren, ska du också göra det snart?
Arrivederci!
2010-02-05 @ 12:14:19
