Jag skriver en bok.
Jag sitter och funderar på min bok.
Den kommer bli mycket tung och den kommer drypa av hjärtskärande ångest. Jag har aldrig varit ett fan av alldeles för glada böcker där vardagen rullar på som att det inte finns ett enda hinder i världen. Verkligenheten är betydligt hemskare än så. Så ikväll har jag suttit och skrivit i 2 timmar och lyssnat på musik som får en att vrida sig i ångest och självömkan. Det huvudkaraktären känner i boken känner jag. Jag har ingen aning om det bara gäller mig (troligtvis inte) eller om fler människor skriver på det sättet.
Min och Beas bok är betydligt mycket bättre, tycker jag. Jag skulle egentligen bara sätta mig ner och ströskriva ett par texter om ingenting. Någonting måste man ju fördriva tiden med tills vi får börja skriva våran bok på riktigt. Men texten som jag skrev växte på mig och jag kände att jag var tvungen att berätta hela berättelsen. Speciellt när jag såg en bild. Direkt kände jag att den bilden hade en berättelse och att jag var tvungen att skriva upp den. Så nu sitter jag med min personliga ANXIETY-rådgivare Janna Lundström på msn.
Och jo, det är sådana här saker jag prioriterar före fester och fylla. Jag trivs bättre i mitt krypin med böcker och texter istället för att vistas på en svettig nattklubb med alldeles för mycket alkohol i kroppen. Säg vad ni vill om det. Jag vet ju redan att majoriteten av alla människor tycker att jag är trist för att jag aldrig vill dricka. Men det är någonting ni helt enkelt får acceptera. Take it or leave it. Ni får gärna supa er fulla 3 ggr/vecka. Mig gör det ingenting. Men klaga inte på mig för att jag väljer att spendera min tid med andra saker. Ni har inte rätt till det. Jag hade min tid då supa och festa var det enda jag tänkte på. Då helgerna inte var roliga utan en dunk med sprit eller ett flak med öl.
Men inte nu längre.
Jag mår bättre utan det helt enkelt. Är det inte det som spelar roll - att man mår bra?
(Klart jag dricker ibland. Om jag har lust. Men det händer inte ofta och det vet ni ju. Jag är bara så less på att bli kallad för tråkig och 'lame' för att jag inte vill supa eller festa. Herregud. Inlägget handlar ju inte om det egentligen; men även fast jag har förklarat hur det ligger till blir jag kallad för tråkig ibland. Jag tycker inte det är schysst för fem öre. Det är mitt liv. Mitt liv - mitt val. Ingen annans.)
(Nej, jag kommer inte skriva någonting om den boken i denna blogg. Jag håller det för mig själv. Jag kan däremot berätta när den har kommit upp på Vulkan.se. Kanske lägger jag ut en text då och då, men jag tror inte det.. Nej, denna blogg ska handla om min och Beas bok.)
2010-01-19 @ 02:23:23
