Jag tycker om.
Jag tycker om att det är sol ute nu. Att snöstormen som drog igenom Norrbotten förhoppningsvis var den sista innan våren och sommaren. Att snön sakta men säkert smälter bort nu är som ett lyckopiller i sig. Jag tycker om att trapporna utanför Kulturens Hus blir varmare och att glassförsäljningen ökar. Jag tycker om att min rygg blir varm när jag går hem framför solen. Jag tycker om att jag kan ställa mig på balkongen med solen i ögonen och inte förvandlas till en istapp.
Jag tycker om att jag vaknade 6:12 imorse och att solen redan var uppe. Jag tycker om att inte mötas av ett konstant mörker. För med solen kommer ganska mycket. Dammiga känslor blir rena igen, tunga tankar blir istället lätta och det är trots allt mycket lättare att leva bland midnattsol, värme och ljumma vindar. Jag gillar att man blir en bättre människa med solens och vårens återkomst. Jag tränger undan längtan i mitt bröst. Jag försöker att inte tänka på andra världsdelar och olika öden som ännu inte har spelats upp. Försöker koncentera mig på nuet. Försöker tänka att med lite sol och grus som knastrar under mina converse behöver jag inte drömma om äventyr och en diffus framtid. Tänker att med lite vårkänslor och The Cure kommer nog allting ordna sig ändå.
2010-03-22 @ 11:18:35
