The Soloist & The Blind Side:
THE SOLOIST
8/10 SNUSDOSOR
Jag vill påstå att detta är den mest fantastiska filmen som gjordes under 2009.
Filmens handling från Lovefilm: Journalisten Steve Lopez upptäcker Nathaniel Anthony Ayers – ett musikaliskt under som barn, men som nu spelar fiol på Los Angeles gator. Lopez försöker hjälpa den hemlösa mannen att komma tillbaka på fötter och de utvecklar en unik vänskap – en vänskap som kommer att förändra båda deras liv.
Den beskrivningen räcker inte - inte för att man ska förstå hur fantastisk och välgjord den här filmen är, enligt mitt tycke. Skådespeleriet och dialogerna är genialska. Även fast filmen stundtals var mycket mörk och hemsk var den fortfarande ljus, hoppfull och en liten ton av humor låg bakom allt det som gjorde en förtvivlad. The Soloist är en ärlig film. Den tar inte bara upp vänskapen mellan en hemlös man och en journalist - utan också problemen på gatorna i Los Angeles. Ett viktigt ämne som borde uppmärksammas ännu mer.
Tillbaka till dialogerna.
Dom var fantastiska om du frågar mig. Även fast det ibland kunde gå alldeles för snabbt när Nathaniel pratade om allt mellan himmel och jord förstod man honom. När Nathaniel stod och pratade om allt mellan himmel och jord och sedan vände sig om till Lopez och sa: "Are you flying that aeroplane?" och spände blicken i honom fick jag rysningar. Det var klockrent. Genialiskt.
Jag har inte sett många filmer med Robert Downey Jr, men av dom jag har sett med honom är denna roll enligt mig hans bästa. Samma med Jamie Foxx. Jag trodde inte att han var kapabel till detta faktiskt. Men han byggde upp hela rollen med sitt skådespeleri. Jag vet faktiskt inte hur jag ska förklara det. Men ingen annan skådespelare hade passat bättre till rollen som Nathaniel. Ingen annan.
Om den är sevärd? Hundra gånger om.
THE BLIND SIDE
6,5/10 SNUSDOSOR
Den här filmen var inte lika bra som The Soloist - men den var väldigt bra.
Det var någonting i filmen som inte fick mig att fastna för den. Handlingen gick ibland för snabbt och ibland kunde den hoppa väldigt mycket. Om man hade fixat till det hade filmen legat bland en av mina favoriter; det är jag hundra procent säker på.
Men missuppfatta mig inte. Filmen var långt ifrån dålig. Tvärtom - det här är en film man ska se. Den var väldigt bra och jag rekommenderar den. I alla fall, filmen enligt Lovefilm: Den sanna historien om Michael Oher, en hemlös afro-amerikansk yngling från ett trasigt hem, som tas in av familjen Touhy, en välbärgad, vit familj, som hjälper honom att uppnå sin fulla potential. Filmen var tragisk och rolig på samma gång. Det var en bra linje mellan sorg och skratt vill säga. Ibland kunde det bli för mycket sockersött för min smak - lite för mycket typiskt amerikanskt, om ni förstår vad jag menar. Men att filmen är verklighetsbaserad gör den mycket bättre. Filmen sänder ut ett viktigt budskap och att Sandra Bullock fick en Oscar förstår jag.
Filmen hade bra skådespeleri och en mycket bra handling som sagt - även fast det gick lite för snabbt ibland. Jag tycker helt klart att detta är en av dom bättre filmerna 2009. Så ja, jag rekommenderar den helt klart. Man får sig en tankeställare (inte lika stor som av The Soloist dock) och man slösar definitivt inte bort sin tid på skit.
2010-03-18 @ 03:21:30
